Björn Werner

Björn Werner

Björn Werner

Aldrig på allvar, alltid på allvar

Recension: Sponsorerna på Way Out West

Björn Werner  |  Publicerad 2015-08-16 10:42  |  Lästid: 3 minuter
dortios_3

Foto: Doritos

Vissa kommer till Way Out West i Göteborg för att se världens artistelit uppträda i Slottskogens lummiga grönska. Andra tar sig dit för det kreddiga minglet på VIP-området och hemliga lyxevent.

Ytterligare några åker framförallt för de mystiska svartfesterna som ploppar upp som svampar i skogsgläntor i stadens utkanter.

Amatörer, allihop. Själv åker jag dit för sponset. För om det är något Way Out West är bra på, så är det att ge plats åt alla sina samarbetspartners på festivalområdet. Hela huvudvägen in till konserterna är helt hängiven denna underbara värld av gratisgrejer, tveksamma hashtags och krystade slogans. Chips, godis, skor, havremjölk – festivalens egentliga hjärta om ni frågar mig.

Därför testade jag allt. Såhär var det:

Tutti Frutti

Godiset Tutti Frutti representerade sin nya smak ”Juicy”. Godis med smak av frukt. En psykadeliskt sommarfräsch vibb, med neonfärgade tuttifruttitjejer, fotoautomat och helt okej mjuka saccosäckar. Den pyssliga fotoautomaten spottade ur sig festliga bilder föredömligt snabbt. Det stora bakslaget kom vid godisutdelningen. För trots att hela montern var formligen fylld med godis vägrade den nitiska personalen dela ut – om man inte outade sig själv som totalidiot genom att lägga ut en bild på Instagram under hashtaggen #tuttifruttiwow. Hustlade dock till mig en påse. Det smakade penicillin.

Betyg: 2/5

Zoegas

Underbara Zoegas! Ljuset i mörkret! Opretentiös stämning, superbjussigt gratiskaffe utan knussel eller hashtags och dessutom en nästan helt oanvänd laddstation där jag girigt lapade åt mig el till min mobil. Däremot aningen tveksam till deras försök att branda kaffe som feministiskt genom att hypa att många av deras kaffeodlare var kvinnor, men vafan, friskt vågat!

Betyg: 5/5

Oatly

Oatly, havredrycken som sponsrat Way Out West så hårt att de inte ens serverade mjölk i år, dunkade på stort med en egen inofficiell DJ-scen: ”Way Oat West”. Mycket fyndigt. Och mycket ösigt! Rimligt kända DJs och kändisar (okej, bara Promoe) spelade osvår musik för tonårskids som inte verkade ha varit med om något fetare i hela sitt liv. Energin som finns bland människorna födda på andra sidan 00-talet är skrämmande.

Livsglädjen grusades dock av Oatlys snåla inställning. 20 kronor för en havremjölksmoothie? Kom igen! Havre – det tråkigaste och billigaste sädesslaget vi har, efter råg. Försök inte få oss att betala för det. Det är inte precis som det varit inne i en ko.

Betyg: 3/5

Sony

Nej tyvärr, det räcker inte med att ställa upp en storbilds-TV med Guitar Hero och ha fyra griniga killar ståendes i en laddstation som stänger innan 22. Stort. Fult. Douchigt. Som att vara i Stockholm.

Betyg: 1/5

Vagabond

Fattade aldrig riktigt vad Vagabond ville. De sålde ganska dyra skor. Hade nån sorts labyrintspel. På ovanvåningen kunde man ladda mobilen – med sin egen laddare. Inte så himla bjussigt. Å andra sidan väldigt ljust och fräscht, med en rätt avslappnad New York-stämning i mobilområdet (fick dra många roliga knarkskämt om hur härligt det var med ladd, dock inte Vagabonds förtjänst).

Betyg: 2/5

Metro

Mycket besviken på de långa köerna till henna- och metallictatueringarna. Dumma barn som inte har annat att göra än att gå i sponstält hela dagarna. Ni har betalt 2000 kronor för att gå på festival och så köar ni i en timme för att gratisgrejer värda en tjuga. Skärp er!

Betyg: 1/5

Doritos

Kanske det mest ovärdiga sponset på hela festivalen. På en stor scen står två stackare som dag och natt laddar en luftkanon fylld med Doritospåsar och peppar alla som går förbi att hashtagga sig själva. Ju fler hashtaggar, desto snabbare skjuter de ut Doritos över ett chipshungrigt folkhav som kastar sig efter gratispåsarna som utsvultna grisar.

På ett sätt helt underbart. På andra sätt fruktansvärt.

Betyg: 5/5 eller 1/5

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2016-02-21 10:52