Björn Werner

Björn Werner

Björn Werner

Aldrig på allvar, alltid på allvar

Lyssna på Angela Merkel: ”Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna”

Björn Werner  |  Publicerad 2015-09-01 12:54  |  Lästid: 2 minuter
Angela Merkel

”Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna”.

Nä, det är inte Lars Ohly eller någon annan orealistisk vänsterdrömmare som säger så. Det är Angela Merkel, partiledare för tyska kristdemokraterna och landets konservativa förbundskansler.

Precis som Sverige har Tyskland ett flyktingmottagande att vara stolt över. En plats i en skamlöst kall och avvisande västvärld där människor på flykt från mellanösterns blodbad får en fristad.

Men till skillnad från Sverige har vare sig politiker eller opinionsbildare i Tyskland börjat anpassa sig till Sverigedemokraternas motsvarighet – nazistpartiet NPD. Trots att de också går framåt i opinionen. Trots att de också attackerar flyktingförläggningar och hetsar mot romer och invandrare i demonstrationer och på internet.

Medan Sveriges konservativa partier och opinionsbildare snabbt försöker anpassa sig till den växande skara idioter som tror att framtiden ligger i främlingsfientlighet och hjärtskärande nationell egoism går Tyskland en helt annan väg.

Den riktiga vägen.

Från höger till vänster fördöms där rasisterna för vad de är – bortskämda, historielösa och rädda praktarslen. Medan ledar- och gästskribenter på högertidningar som Svenska Dagbladet och GP signalerar att man måste ”förstå” och ”lyssna in” de röster som vill begränsa invandringen samtidigt som den största flyktingkatastrofen sen andra världskriget pågår – då ställer högertidningar som Der Spiegel och till och med skandalblaskor som Berliner Zeitung upp med krigsrubriker som fördömer människoföraktet.

Och medan det gruffas i leden i svenska alliansens konservativa ytterpartier är  den tyska konservativa politiken stenhård. Kunde vi rädda bankerna, ja då kan vi rädda flyktingarna.

Tyskarna har förstått något svenskarna inte har. Att humanism och respekt för de mänskliga rättigheterna inte är en höger-vänster fråga. Att det är den rika världens förbannade plikt att sträcka ut handen när folk drunknar på medelhavet. Det kan bero på att Tyskland nyligen själv var ett delat land, där en tredjedel av befolkningen var fast i en diktatur, bakom en mur med taggtråd och vapen, över vilken många försökte fly. Precis som nu. Det kan också bero på att man redan har prövat hur det är att göra skillnad på folk och folk. Arier och judar. Västerlänningar och muslimer. Att man aldrig mer vill tillbaka dit.

Kanske tror vi i Sverige att vi är vaccinerade mot fascismen. Att det är någon skillnad på oss nu och tyskarna som gav Hitler 43% av rösterna 1933. Förstås inte. Tvärtom är vi mer lika Tyskland då än Tyskland själv. Medan deras främlingsfientliga faktiskt mest består av arbetslösa och utblottade östtyskar är våra rasister nu en skön blandning av idioter, från slott till koja.

Steg för steg driver det gamla nazistpartiet Sverigedemokraterna opinionsbildare och partier framför sig, spelandes på den svenska samförståndsandan om att ”vi måste lyssna på folket”.

Fel. Den enda vi måste lyssna på är Angela Merkel och hennes insikt efter 100 år av tyska misslyckade experiment med hat och diktatur:

Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2016-02-21 10:50