Leo, strikt upptagen med att killbanta
Försäljare av oätbart torra proteinbars skrockar förstås glatt åt att ha lyckats tränga in detta tuffa bodybuildarord i vardagsspråket genom sin armada av fitnessbloggar. Men ärligt talat. det är egentligen lika dumt som att rakhyvlar ska vara i metall, se ut som väldigt snabba bilar och heta MACH 5 fast det går lika bra att göra sig av med skägget med en plasthyvel. Ett lyckat men deppigt försök att göra något för tjejer och gamla gubbar tufft och 30+ manligt.
Men vem vill vara lurad av reklam. Vem vill ljuga för sig själv? Ställ dig istället framför spegeln, titta dig i själv ögonen och läs högt: ”Jag killbantar”.
Du håller inte med? Okej. Såhär är det att deffa: Du går till gymmet fyra dagar i veckan, tränar (som vanligt) noga och disciplinerat dina olika muskelgrupper och har redan på förväg tänkt ut ett matschema bestående av kyckling och ångkokt broccoli där du vet att du varje dag ligger på 500 kcal under ditt egentliga näringsintag. Du följer detta matschema slaviskt och darrar av lycka när du på fredagskvällen får äta en proteinboll med lite syndigt socker innan du tar dagens andra långpromenad.
Så här är det att killbanta: Du skippar frukost ibland. Kanske tog du rentav inte en bulle på fikat. Du känner dig ganska stolt för att du tog cykeln efter jobbet, beställde en sallad till lunch eller tog vitt vin istället för öl på AW:n och genomled en sorglig sidesallad istället för pommes på McDonalds. På gymmet viftar du lite i maskiner efter ett schema någon kille som såg väldigt stark gav åt dig första gången du var där. Grattis, du killbantar!
Säg det igen. ”Jag killbantar”. Säg det till dina kompisar med. ”Deffar? Nja. Du killbantar”. Det är inget fel på det. Du är en kille. Du bantar lite. Du lever ett trevligt liv. Fortsätt med det.