Björn Werner

Björn Werner

Björn Werner

Aldrig på allvar, alltid på allvar

Är allt verkligen så himla farligt?

Solen skiner, fåglarna kvittrar, grillröken hänger tung över Sverige. Känslan av frihet dånar hos gamla som unga. Äntligen slut med halsduk, dunjacka, kängor, att blunda i snålblåsten och tvinga sig igenom de där riktigt dåliga filmerna på Netflix som är kvar när man redan sett klart alla avsnitt av House of Cards men ändå råkat betala för en månad till. Livet händer ju utanför fönstret. Staden är äntligen fylld av värme och liv.

Björn Werner  |  Publicerad 2016-05-05 15:45  |  Lästid: 2 minuter
13148071_10157007831835294_1325425365_o

Man ger sig ut på stan. Blir törstig. Tänker att man ska köpa sig öl. Det är helgdag, så systemet är stängt. Det får väl bli folköl. Den är åtminstone kall. Man stoppas av sin egen inre folkhälsominister. ”Alkohol på allmän plats, det gör sig icke, ett gissel för folkhälsan”. Det får bli en Ramlösa. “Lika bra” tänker man och riktar fötterna mot den nya danskdesignade soltrappan på Odenplan (för man är förstås i Stockholm, det är alla i media). Kommer dit och möts av avspärrningar. ”Vad i?” tänker man och googlar.

Skärmavbild 2016-05-05 kl. 15.31.56

SL har alltså byggt en trappa. Sedan tittat på den bekymrat. Och stängt den. Jaha. Lika bra antar man. Köper en tidning istället, inte för att läsa (vem läser papperstidning?) utan för att sitta på. Kan ändå inte undgå rubriken: ”Sahlin avgår som nationell samordnare – uppgav för hög lön till en anstäld på en lapp”. Luften går ur en. Man lägger sig där, på gräset i Observatorielunden och stirrar ut i världsrymden bortom allt det blåa. Inget känns kul längre.

Välfärdsstat, folkhem, säkerhet och pålitliga politiker i all ära: vi är vuxna nu. Det är 2016 nu. Vi är en del av världen nu. Det är sol nu! Folk klarar av att se en person dricka öl utomhus utan att bli gravt alkoholiserade. De klarar av att sitta i en trappa, ja rentav på ett tak. De klarar till och med av att åtminstone på uteserveringar sitta i andras cigarettrök utan att dö. Och herregud: låt Mona Sahlin vara lite soft mot en anställd.

Man ligger där, på gräsmattan, och skriker, för sitt inre (man vill ju inte framstå som en galning): ”ÄR ALLT VERKLIGEN SÅ HIMLA FARLIGT?”

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2016-05-05 15:53