Stockholm. Peter Kadhammar, journalisten, författaren, Stockholms fräsigaste farbror, är inte speciellt unik på många sätt. Ett är att han tjötar hela tiden.
Jag har åkt till staden ”lilla Brooklyn” på östkusten, ”The Capital of Scandinavia”, för att försöka förstå varför Stockholm är så sjukt störigt. Förstå mig rätt, hela Sverige inser att vi ska vara tacksamma för kungafamiljen och Happy Socks och Abba och att här en gång byggdes regalskeppet Vasa, och att … att Stockholm har en riksdag så vi andra slipper alla karriärspolitiker.
Men varför är Stockholm så störigt?
Jag kan komma på sinnessjukt många debattörer som gör sig hörda i det nationella samtalet. Drösvis av författare av nationell betydelse. I princip finns det hur många som helst. Nästan alla i hela Svenska Akademien lever och verkar faktiskt där.
Denna uppräkning visar hur störig staden är. Man kan knappt hålla koll på alla som vill sticka ut. Man kan sitta på Espresso House som jag gör nu tillsammans med Peter Kadhammar, medan tunnelbanan gnisslar och regnet duggar i novembermörkret, och försöka hitta fler namn.
Vi håller på i timmar.
Vi talar om landets största stad med storindustrier, universitet, högskolor, köpcenter, slott och vidsträckta förorter. Det är ingen liten avkrok. Så min fråga är ärlig.
Varför är Stockholm så jävla, jävla störigt?
Det är en internationell småstad med storstadens mentalitet. Peter Kadhammar, som till sin besvikelse inte fått någon staty, gata eller ens en kaffekopp med sitt namn på är en illustration till hur ansträngt anspänd denna stora stad är: personalen på Espresso House skiter helt i honom! En gammal farbror i mängden! Ty han är bara en av stadens horder av strebers som vi gör anspråk på medieutrymme.
Han säger att staden är självgod men samtidigt lider den av dåligt självförtroende. Det eviga komplexet inför New York. Om man vill vara en sann stockholmare måste man visa hur himla lite man bryr sig om sånt som är fräckt. Annars är man ju inte fräck själv.
Jag talar med en person som kan allt om kommunen. Innan jag ställt en enda fråga säger personen:
– Ska du citera mig? Jag vill inte äventyra min ställning.
En annan person säger:
– Jag förstår försiktigheten. Man kan hamna utanför om man inte talar illa om Stockholm.
Så varför stannar Kadhammar?
– Jag trivs bara jag får resa bort då och då. Så jag kan hålla själen fri och inte falla ner i den där jävla dumma Stockholmsandan.