Mad Max är inte alls feministisk

Mad Max – lika manlig som vanligt.

Såg på Mad Max: Fury Road i veckan. Den var helt fantastisk. Explosioner, brinnande bilar, eldsprutande elgitarrer, postapokalyptisk kitsch, svettiga muskler och pang pang. En orgie i allt som är kul. I två timmar. 10/10 i bäst.

Däremot, jag är ledsen att säga det, är den inte alls så feministisk som många försöker få den till att vara.

I nästan alla recensioner, svenska såväl som utländska hyllas filmen annars som en feministisk succé. Allt för att Mad Max inte är den enda centrala gestalten. Allt som oftast överskuggas han istället av den kvinnliga karaktären Furiosa spelad av Charlize Theron.

I filmen är det Furiosa som är hjälten som vill rädda tjejerna som hålls som sexslavar av den onde kejsaren. Det är hon som är bättre på att skjuta och köra bil än Mad Max. Och det är hon som är the bigger person som räddar Max trots att han i början bara är en douchebag som tänker på sig själv.

Och visst. Om det är ett feministiskt budskap att en film visar en man som fattar att han inte alltid är bäst på allt och en kvinna som tar kommandot över situationen även om en man är närvarande, då är väl Mad Max:Fury Road feministisk. Men allt det där är bara frasig fernissa.

Om något är Mad Max snarare en hyllning till klassiska könsroller och hur de tillsammans kompletterar varandra. En spaning som var fräsch nån gång på 1800-talet, men som sällan brukar hypas nu.

Såhär: Både Furiosa och Mad Max är starka karaktärer, men de har helt olika anledningar till att vara det. Medan Furiosa drivs av medkänsla (hon vill rädda ett gäng sexslavar från att vara just det) drivs Mad Max av kall rationell logik (han vill rädda sig själv till varje pris).

Genom filmen slits dessa två manliga och kvinnliga drivkrafter mot varandra genom Max och Furiosa, tills de båda krafterna förenas i en nyckelscen i en saltöken i mitten av filmen. Utan att spoila för mycket kan man säga att Mad Max för första gången inte bara tänker med hjärnan och Furiosa inte bara tänker med hjärtat.

Tillsammans blir de båda könen starkare.

Det är ju förstås ett fint budskap, på något vis. Men feministiskt? Njae.