Förbjud!
Felet är inte där. Felet ligger egentligen hos frågetecknet. Utan frågetecknet skulle vi inte kunna ställa frågor, och det är i grund och botten frågorna som är problemet. Folk frågar sig så mycket saker hela tiden.
Blir det en ny bankkris? Blir det ett nytt terrorattentat? Kommer min lägenhet att sjunka i värde? Kommer mina barn klara sig i den skruttiga skolan? Vad är godast, Japp eller Mars?
Det är i frågorna som de onda krafterna sipprar fram. För har man frågat sig A kan man lätt börja fråga sig B, i alla fall om man får höra att allt är bra, men det fortfarande inte känns bra. Folk tappar fattningen och börjar fråga sig om invandringen är farlig. Folk frågar sig om det ens är bra med demokrati. Folk frågar sig om det inte vore bäst med en stark ledare istället.
På det stora hela vore det därför bättre om vi inte hade några frågor alls. För eftersom saker och ting är bra är de ju bra. Fråga inte så mycket. Det leder kort sagt inte till något bra alls.
I exemplen här nedan förstår alla förtjänsten av att ta bort frågetecknet.
Påstående 1: Är det fel på världen?
Det känns jobbigt att läsa. Din hjärna börjar fundera, vad är det som är fel, är något fel, jag tror nog något är fel. Suggestioner och antydningar. Snart är din själ förpestad av negativitet. Frågetecknets kraft har slagit till.
Påstående 2: Är det fel på världen.
Meningen slinker förbi som en iskall margharita i solen en varm sensommardag. Är det fel på världen. Det ser lite poetiskt ut, men är inte ett påstående och inte heller en fråga. Det är bara en rad ord som råkat hamna i rätt ordning. Inte mer med det.
Väg dessa två känslor mot varandra. Oro mot likgiltighet. Det är klart man inte väljer oro.
Hejdå frågetecknet.
Du kan gå nu.