Europeiska Parlamentet. Där flyktingarna på riktigt kan räddas.
Min bloggkollega Andrev Walden skriver i ett inlägg som just nu sprider sig som en löpeld över Facebook att perspektiven är förlorade. Istället för att se flyktingarna, barnen, som flyr över eller dör i det vinterkalla medelhavet tänker svenskarna bara flyktingförläggningar, kulturkrockar och hur jobbigt det är att åka bil till Danmark.
Helt sant. Men det saknas fler perspektiv än så. Också i Waldens text. Nämligen detta: Flyktingkrisen är inte Sveriges kris. Det är Europas kris. Och det är, jag stryker under det, för detta är viktigt, bara Europa som kan lösa den.
Såhär. Hela skälet till att ungefär 1 miljon människor förra året flydde till Europa beror på det fina ordet globaliseringseffekter. Den internationella terrororganisationen IS är en sådan, stormakternas inblandning som gör att Syrienkriget aldrig tar slut är en sådan, den fria rörligheten som gör att människor på flykt kan röra sig fritt inom EUs gränser är det.
Väldigt lite av detta har med Sverige att göra. Trots det pratar vi bara om:
1) Sverige
2) Flyktingarna
Som om Sverige var en ensam ö på jorden. Newsflash: så är det inte. Lösningen är inte och kan inte vara att Sverige tar emot 1 miljon flyktingar under 2016 på egen hand. Däremot är det fullt möjligt att integrera så många, och fler, i en union på strax under en halv miljard invånare.
Det är fullt möjligt för EU att fatta beslut om att alla länder måste dela på bördan. Det är fullt möjligt för EU att sätta upp asylkontor på plats i flyktinglägren så att människor, barn, slipper betala flyktingsmugglare astronomiska summor för en plats i en läckande båt och, om de har tur, stappla i land på den grekiska ön Lesbos.
Allt detta är fullt möjligt. Och det är som med all politik i en demokrati: det blir mer möjligt ju mer folk vill att det ska bli det. Att som Andrev uppgivet i slutet av sin text skriva att vi ska ge pengar till Röda Korset, eftersom politikerna ändå inte gör något, är fel väg.
För demokratin är folket. Och folket är du. Och det finns vägar för att sätta press. Riktiga vägar. Här är några:
Maila, ring, skäll ut din EU-parlamentariker och kräv handling.
Engagera dig i Common Borders eller någon annan organisation som vill se att Europa tar sitt ansvar.
Det kanske låter osexigt och tråkigt och tekniskt det här med engagemang. Men det är så politisk förändring går till. På riktigt.
Och sist men inte minst. Sluta tro att Sverige är så otroligt stort i sammanhanget.
Det är ju som sagt viktigt med perspektiven.