Varje gång jag känner så går jag in på Nyheter 24. En av få nyhetsportaler som faktiskt går med vinst. Rentav journalistikens framtid, enligt många. Då känns allt bättre, när jag tänker på att jag inte lagt fyra år av mitt liv på att lära mig bli en grävande journalist eller skicklig skribent för att sedan få alla illusioner krossade på mitt första vikariat. Behöva skriva texter ingen människa ska behöva tvingas skriva. Det gör mig på samma gång ödmjuk och djupt tacksam för mitt eget liv. Både för allt jag sluppit göra, och allt jag också en gång kanske slipper göra. Jag har ju en väg ut.
Samtidigt är det blandade känslor. Man är ju inte gjord av sten va. Det är synd om journalisterna. Med det sagt – här är mina favoriter. Att alla handlar om bajs beror mycket mer på Nyheter24 än mig.
Det är första dagen på jobbet. Redaktören kommer in, skriker: “BJÖRN, idag vill jag att du gör ett riktigt saftigt knäck om anus!”. Den känslan kommer jag aldrig behöva känna. För jag pluggade aldrig journalistik. Pfew.
Det kommer heller aldrig vara så att mitt heltidsjobb efter att ha skuldsatt mig över öronen hos CSN blir att se videos med supersnubbiga snubbar som sniffar bajs. Och sen skriva om det. Stackars journalisterna.
En annan klassiker:
Om denna text ändå var ett seriöst grävjobb, då hade det bara varit äckligt och ovärdigt, men åtminstone äckligt och ovärdigt med stil. Nu är det tyvärr inte så. Läser man det finstilta längre ner i artikeln framgår att:
Buzzfeedkorrespondent? Pooping around the world? Jag ryser av välbehag och medlidande. Stackars, stackars journalisterna.
Nu trodde ni kanske att jag inte hade fler exempel på journalistikens motsvarighet till skärselden? Ni kunde inte ha mer fel:
“Passa på att lära dig mer om hur det funkar att gå på toa”. Jag finner inte ord. Eller jo, ett. Krystat. Förlåt för pappaskämt.
Vi avslutar med en solskenshistoria. Här har den arme Nyheter24-journalisten äntligen fått använda alla färdigheter från studieåren. Förutom en eggande rubrik och en ingress med färgglada ordval har dessutom en tvättäkta intervju genomförts, med en alldeles äkta människa. MVG!
Eller okej. Tyvärr är temat fortfarande bokstavligt talat skit:
Tacksam och ödmjuk, men också fylld av medkänsla. Det sammanfattar hur jag tänker om journalistyrket. Det, och detta:
Stackars, stackars, stackars journalisterna.
/ Björn
(Tipstack till Rasmus Blom för länkförslag från bajsjournalistikens värld)