Därför är migrationsuppgörelsen ändå okej

Många ser migrationsuppgörelsen från förra veckan som en stor besvikelse. Tillfällig asyl. Sänkta RUT-avdrag. En massa annat som ju faktiskt inte är regeringens politik utan alliansens. Framförallt kan många inte smälta att Stefan Löfven står och försvarar att Sverige nu måste skicka signaler om att Sverige nått gränsen för vad landet fysiskt kan hantera.  ”Löfven låter som Jimmie Åkesson”, ungefär.

Kom igen. Det finns en tid när snällheten måste anpassas till förutsättningarna eftersom det annars faktiskt slutar vara snällt. Vi är tyvärr där nu. Alternativen ser nämligen inte bättre ut.

Om socialdemokraterna skulle strunta i regeringen och fortsätta bara spela på vänsterkanten skulle det enda man åstadkommer vara en flyktingpolitik som riskerar att rivas upp när som helst. Det räcker att Moderaterna får feeling och går med SD, så är vi där. SD, ni vet, partiet som vill minska invandringen med 90%. Det räcker till och med att Alliansen vinner nästa val helt utan SD, eftersom både Moderaterna och Kristdemokraterna nu svängt ordentligt mot anti-invandring

Även om regeringen skulle få igenom sin politik under de två åren som är kvar till nästa val gör det inte de 150.000 flyktingar som är beräknade att ta sig hit nästa år gladare. För det som saknas nu är skolor och lärare för de nya barnen att gå i. Hus för de många nyanlända att bo i. Helt grundläggande saker. Men vet ni vad. Hus tar längre tid än två år att bygga. Lärarutbildningar tar inte två år att gå klart.

Att ta emot fler än landet just nu rent fysiskt hanterar? Att släppa över makten till folk som vill sänka löner och begränsa invandringen mer än absolut nödvändigt?

Att göra så skulle göra Jimmie Åkesson mycket gladare.