Björn Werner

Björn Werner

Björn Werner

Aldrig på allvar, alltid på allvar

Dag 6 med Pokémon GO

Björn Werner  |  Publicerad 2016-07-18 16:13  |  Lästid: 3 minuter

Nu har jag spelat Pokémon GO i några dagar. Eller, nåja, försökt. Förutom att appen äter upp mitt batteri snabbare än jag trycker en bearnaisepizza har livet för oss “spela innan spelet är släppt”-spelare inte varit helt enkelt. Hälften av tiden ser det helt enkelt ut såhär, eller valfri annan laddningsskärm.

thumb_IMG_9309_1024

Inte för att det blivit roligare sen spelet släpptes officiellt i iPhonestore förvisso. Som nån sorts värdelös VIP-kö där man inte ens kommer in om man har coola skor.

Det som chockerar när man ger sig ut på stan är hur många det är som kommit igång helt orimligt snabbt. Från två deppiga små killar i regnet verkar det som att var och varannan snavar sig fram med Pokémon framför näsan. För mig med indiehjärta och pokémonlust samtidigt är det outhärdligt. Tog därför en patenterat människofri promenad genom Masthugget.

thumb_IMG_9353_1024

Fast inte helt ensam. Redan några meter in i denna klassiska stenöken hade en kille i vita gympakläder satt i en… ja, herregud, jag förstår knappt att jag skriver detta: Pokémonlure i ett Pokéstop. Eller, med en annan vinkel – vi stod runt en fontän och fipplade med mobilen. Fick oavsett verklighet en sån här grönsak ovan som jag glömt bort vad den heter. Tack! Sen kändes det otroligt pinsamt så gick vidare in mot Slottskogen.

thumb_IMG_9355_1024

Runt en ankdamm vimlade det av Psyducks. Jag fångade fyra. På vägen lyckades jag också få stryk flera gånger i två pokégym. Jag kan för mitt liv inte förstå hur människor redan har lyckats skapa så helt orimligt starka datamonster som de har. Okej att jag inte har något liv, men dessa människor har ju verkligen inget liv. Misstänker i mitt stilla sinne att det är tolvåringar med helt andra prioriteringar som äger denna alternativa värld, men vågar inte tänka hela vägen till vad det säger om mig så. Vi lämnar det.

 

thumb_IMG_9359_1024

De här gick inte att fånga. Buggigt.

thumb_IMG_9362_1024

Blev efter ett tag ganska trött och bestämde mig för att sola lite. En liten bit bort ser jag denna samling av lite ovärdigt gamla killar stå och skratta och nojsa. Även här är en pokélure, mysigt uppsatt i en lummig glänta. Som en sann granskande bloggare lägger jag mig och tjuvlyssnar en bit bort. Hör saker som:

– Jag var ute och gick två mil innan, men ändå stod det att jag bara gått sex km så fick inga ägg kläckta. Fan!

– Ni borde gå till bältesspännarparken. Där sätter folk upp lures hela jävla tiden. Folk står överallt där det är skugga och bara fångar. Helt sjukt!

Jag pendlade mellan känslorna. Borde jag åka dit och fånga själv? Eller är detta så outgrundligt töntigt att jag borde läsa den där novellsamlingen av Thomas Ligotti som ju ändå är rätt bra. Trött av mig själv och solen somnade jag och vaknade av att en Gloom behövde fångas.

Herregud. Vad händer med världen.

 

thumb_IMG_9366_1024
Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2016-07-18 16:19