Just nu rasar en stor biblioteksdebatt. Ska ungdomsgäng få stöka på bibliotek hur mycket de vill, eller inte?
Högern säger nej. Citat från livs levande bibliotekarier, såna som dessa, gör dem rosenrasande:
”En grupp ungdomar använder biblioteket som fritidsgård, och är allmänt högljudda och otrevliga mot personalen. Detta har hållit på under en period nu […] det är väldigt krävande och faktiskt komplett omöjligt att försöka hålla ordning i biblioteket då dessa ungdomar är här.”
”Jag ser ungdomar kasta solrosfrön inne på barnavdelningen och nästa runda jag gör dit in så sitter flera runt en pipa. Röken luktar konstigt!”
Så ska det inte gå till menar högerdebattörerna. Vänstern å sin sida är mer förstående. Såna kan de vara, ungdomarna. Vi måste acceptera det. De har haft det svårt.
Allt är som vanligt alltså. Problemet är att ingen nämner elefanten i rummet:
Faktumet att Sveriges ungdomsgäng håller på att bli töntar.
Seriöst. På min tid höll störiga ungdomsgäng på med karatesparkar, snus, sno bilar, snatta grejer, graffa, kanske till och med ett och annat lite tyngre brott.
Nu sitter de uppenbarligen på bibliotek, äter frön och är ”otrevliga”. Så himla, himla megatöntigt.
Vad är det som gör att dagens framtida småbus inte går samma bana utan istället väljer att hänga på bibliotek? Är det Jan Björklunds reformer vi ser frukten av nu? Spelar de för mycket våldsamma TV-spel så de inte får lust att sparka nån svagis på stan längre? Har de dåliga förebilder hemma?
Här behövs direkta åtgärder för att få ut ungdomarna på gatorna igen. Om det forsätter såhär är jag annars rädd att en hel generations streetkredd kommer att slås ut totalt.
Är ni beredda att leva med det?